Idag när jag satt i köket och pluggade spanska kom Axel och sa att vi skulle ut och kratta löv. Mamma bad oss igår att kratta löv, men jag hade ingen lust att göra det. Det är så typiskt mig, varför göra nåt jobbigt som man kan göra sen? Jag försökte övertyga Axel om att det var bättre att göra det imorgon eftersom det var rätt sent och kallt. Men han gav sig inte:
"Nej, vi gör det nu. Tänk vad skönt att ha det gjort sen. Ibland måste man göra saker man inte vill" etc etc.
Då kom jag på det. Han var inte bara en avbild av vår mor, han var även bror duktig. Ni vet den där tredje lilla grisen i sagan om de tre små grisarna och vargen. Den där grisen som byggde sitt hus av sten.

Som den dåligt husbyggande grisen jag är krattade jag inga löv. Jag satt i stället i huset (som jag som tur är inte har byggt för då skulle det väl vara gjort av kvistar) och slappade medan bror duktig började kratta gräsmattan utanför. Nu har jag desto mer att göra imorgon i stället. Sånt är livet. Jag fick i alla fall lite spanska gjort samt lite kvalitetstid med min gitarr. Och än är det inte kört... det kanske regnar imorgon. 

Nu är det på tiden att jag skriver ett inlägg. Tyvärr känns det inte som att jag har så mycket att berätta, men jag kommer nog på nåt under tiden jag skriver.

Idag steg jag upp- ja, jag steg upp- klockan tio. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men för mig brukar det vara mitt i natten på ett lov. Jag steg upp vid ungefär samma tid igår. Jag kanske har blivit vuxen så att jag inte behöver lika mycket sömn... eller så kan det bero på att jag har druckit kopiösa mängder vatten på kvällarna. En av livets stora gåtor. När jag väckte Axel vid ett-tiden (han påstår förstås att han inte sov) så blev han lika förvånad som jag när jag sa att jag steg upp klockan tio. Han blev lite sur också.
"Ååååå, varför väckte du inte mig?"
Det är väl inte mitt problem hur länge han sover.

Trots att jag steg upp relativt tidigt har jag inte hunnit med så mycket. Jag har mest suttit vid datorn, det känns mycker mer lockande än att plugga spanska. Det gör jag, som ni mina skarpsynta läsare förstår, fortfarande (jag är lite osäker på hur kommatecknen ska fördelas i den meningen).
Jag har hittat en mapp på vår dator som heter Sonjas musik. Den musiken fick jag och Axel ladda ner, för det är ju så komplicerat att ladda ner några låtar, till nån fest mamma var på förut. Nu lyssnar jag hur som helst på denna blandning av bra och inte allt för bra låtar från det förflutna.

Nu är det "Take me home, country roads".

Take me home, country roads.
To the place I belong
Where´s the ginger?...

Ja du Carro, var är ingefäran?

Först av allt måste jag säga att jag är väldigt arg på Axel som stängde av Mozilla så nu får jag skriva om mitt inlägg som nästan var färdigt. Därför blir det en något kortare variant än det var tänkt.

Igår var jag på halloweenfest hos Matilda. Det var jättekul. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men det var faktiskt väldigt kul att sminka sig innan. Det kan bero på att jagt fick kladda med "horror flesh", latex och fakeblod. Resultatet blev ganska bra och det kändes faktiskt som om de tyckte att det var äckligt på riktigt, haha. Under kvällen åt vi god mat, snurrade, skrattade och tittade på "Silent Hill". Den var helt ok. Kul med lite variation och inte bara förutsägbara romantiska komedier.

Idag var det allsvenskan. Vi var på hemmaplan och spelade således i Horndal. Vissa tycker att det är extremt roligt av någon anledning, men så var det i alla fall. Betänketiden var två timmar för 40 drag och därefter en timme för resten. Partierna kan alltså maximalt vara sex timmar långa. Allsvenskan är uppbyggd så att man spelar i åttamannalag. En match per spelare och tävlingstillfälle och sen lägger man ihop poängen för att se vem som vinner serien. Vi förlorade idag med 6½-1½. Vår medelranking var mycket lägre än motståndarnas (Västerås) så det var väl väntat. Men jag drog i alla fall mitt strå till stacken och vände en förlorad ställning till remi och bidrog med ett halvt välbehövligt poäng. Det kändes extra bra då jag spelade mot Martino (egentligen Martin Orell, men på grund av en felsägning är han dömd att alltid kallas Martino.). Han fick nämligen remi mot mig när jag hade stått på vinst hela partiet sist vi spelade.  

Igår lyste mitt blogginlägg med sin frånvaro. Det beror på att jag var så trött att jag gick och la mig halv nio. Som tur var hände det knappast något som var värt att nämnas igår, förutom kanske att jag köpte ett busskort. Efter att jag hade köpt det kom jag emellertid på att det inte var så smart eftersom det är lov nästa vecka. Idag är jag, till allas stora glädje, lite piggare och orkar skriva.

Idag var en sån där bra torsdag då vår halva av klassen har sovmorgon. På naturkunskapen fick vi tillbaka våra prov. MVG-gränsen var som tur var ganska långt ifrån maxpoäng så jag fick ett tillfredsställande resultat trots att jag var mycket osäker på vissa frågor. Men jag blev ändå irriterad på vad som krävdes för att få full poäng på frågorna. Hur ska vi kunna veta saker som varken står i boken eller anteckningarna? Resten av skoldagen finns det inte mycket att säga om för min del eftersom den mestadels bestod av hål.

Efter skolan tittade jag på tv och spelade gitarr. Efter maten hade jag planerat att se på Seinfeld, men en gammal mandarin som Axel tänkte slänga fick mig på andra tankar. När Axel visade den stackars ihoptorkade mandarinen för mamma slog det mig: Den var väldigt lik en pumpa. Vips var jag på fötter och sprang runt med en väldig fart för att hitta en liten kniv som passade för mitt ändamål. När jag hittade en sprang jag genast in på toaletten (jag behövde ett handfat och det är bäst ljus där och man är inte i vägen) och skred till verket. Med stor precision och obeveklig koncentration började jag karva i den lilla citrusfrukten. När det hela väl var klart ägnade jag mins 20 minuter åt att ta kort på den ur olika vinklar och på olika platser. På grund av kameran är bildkvalitén inte perfekt, men jag blev ändå nöjd med min lilla halloweenmandarin.

Skoldagen började med en föreläsning i aulan som handlade om miljön. När vi såg att några sjövikselever skulle uppträda så viskade Carro "de är lite konstiga" Först trodde jag att hon bara inbillade sig, men när tvärflöjtsspelaren tog fram en digeridoo som han riktade mot mikrofonen blev jag överbevisad.

Efter lunch var vi samsamare på en föreläsning till som handlade om fair trade. Sen gick jag till ekonomiklassrummet för att hjälpa Soffe och Carro med matten. Soffe behövde tydligen ingen hjälp, men det kändes som om en del faktiskt gick fram hos Carro. Jag vet att du kommer att klara matteprovet Carro bara du ser till att ta det lugnt.

Efter en inte allt för minnesvärd svensklektion där vi såg om den första delen av "Tristan och Isolde", skyndade Lotta och jag oss till bussen. Väl i bussen väntade en obehaglig överraskning, Det luktade så illa att jag nästan hade lust att hoppa av i stan och gå hem, men det gjorde jag inte. Jag hörde däremot chauffören berätta om en tunna med skit för en tant (som var över 70 om nån undrar) när hon frågade om stanken. Vad tunnan hade med bussen har jag dock ingen aning om.

Axel har nu blivit något av min gitarrlärare. Jag hade just lärt mig att stämma gitarren i förhållande till de andra strängarna.
"Men jag behöver en ton att utgå från", konstaterade jag.
"Men det finns alltid nåt att gå efter. Om du är i hallen, skrik så högt du kan och lyssna vilken ton lampan avger. Det är ett G... Jag har kollat det", svarade Axel då som om det vore en självklarhet.
Är det bara jag som tycker att det inte är det mest logiska att springa ner i hallen och gallskrika varje gång man ska stämma en gitarr? Särskilt när man har ett piano några steg bort och dessutom kan kolla upp toner på t.ex en dator.
"Ja, men om pianot inte är tillgängligt och datorn inte funkar"
Många tycker att deras syskon är konstiga, men min bror tar nog priset. Han har dessutom utvecklat en teori idag om att metaller avger tonen G. Visst är det bra att ha en bror som är musikaliskt begåvad, men det här är nästan löjligt. 

Jag har upptäckt en ny buss! Hur kan jag inte ha tänkt på det tidigare? Den går 08:23 och Axel har hållit tyst om att den stannar vid Domarhagen trots att han åker med den varje dag. Den kom hur som helst bra till pass idag då jag återigen inte hade lust att cykla i det dåliga vädret men hade tryckt på "snooze" lite för många gånger för att hinna med bussen jag brukar ta som går runt åtta. När jag kom till skolan, i tid och allt, var det dags för bild. Fan vad dåligt det går! Jag har lust att kasta bilden jag håller på med och börja om, men samtidigt har jag offrat så mycket tid på den. Sen var det psykologi där vi gjorde ett slags övningsprov som var helt omöjligt. När han förklarade vad han menade var det ju lätt, men jag undrar jag hur det ska gå på provet.

Efter lunchen var det äntligen spanska, där jag återigen blev påmind om hur lite av det komplicerade språket jag egentligen kan. På engelskan fick vi tillbaka läxförhöret. Dels blev jag glad över att få maximal poäng och dels skämdes jag av att se ordet "spåtta" igen. Och inte blev det bättre av att Stone hade strukit under det och skrivit (!)

När jag kom hem spelade jag lite gitarr och åt mat. Sen kom de resterande medlemmarna(två personer+mamma) ur dalarnas schackförbunds styrelse för att ha styrelsemöte. Jag höll mig på övervåningen och tränade lite på skalor tills telefonen ringde. Det var en Adam (lika entonig som rösterna som på svenska talar om vad texten man snart ska lyssna på på engelska eller spanska heter) från Sifo i Göteborg som talade om att jag var utvald att svara på en enkät om mobiltelefoner. Jag fick höra att det skulle gå snabbt och vara "ganska kul". Det var varken det ena eller det andra. Jag fick svara på frågor som "vilket märke associerar du med bra internetuppkoppling" Eftersom jag bara har haft Nokia så sa jag slumpvis valda märken för att inte verka dum. Det gick bra tills jag fick frågan:
"Hur stor är din familjs årsinkomst?"
En enkel fråga med ett inte lika enkelt svar. Jag frågade Axel, som satt bredvid mig och stämde en gitarr (ja, han tycker verkligen att det är en bra idé att stämma en gitarr bredvid en som pratar i telefon), hur mycket mamma tjänar per år.
"130-140 000 svarade han"
"Är du helt dum i huvet?" väste jag till honom och insåg att det hade tagit väldigt lång tid för mig att svara på frågan. Därför drog jag till med det utomordentligt intelligenta svaret:
"Öööööööööö......"
Strax efter detta tog samtalet med världens torraste göteborgare slut.

Varje år anordnas en blixttävling i Horndal till Putte Litzells minne. För er som inte vet det så kan jag berätta att blixt är partier med väldigt lite betänketid. Blixt är inte min starka sida, jag förlorar nästan alltid på tid. Så även denna gång. Jag kom näst sist i min grupp före Hans-Erik Vaarala. Axel gick det däremot bättre för. Han vann både ett rankingpris för spelare undet 1900 och så kom han trea i hela tävlingen. Det är väldigt bra gjort för någon med hans ranking, grattis Axel! Eftersom det bara är en liten tävling med få anmälda och låg startavgift så fick han bara 300kr sammanlagt, men det är i alla fall bättre än det jag fick. Eftersom det bara var fem juniorer med i tävlingen varav två (Axel och Erik Vaarala) redan hade fått pris då de kom trea respektive tvåa, så fick vi också "pris". Jag valde ett fyrapack herrsockor. Det stod mellan det eller ett par kalsonger i storleken small.

Det blev ett kort inlägg idag för jag antar att det inte är så många som är intresserade av att höra mer detaljerade beskrivningar av partierna, rätta mig gärna om jag har fel.

Jag tvekade om jag skulle skriva något idag, men jag vill ju inte svika mina kära läsare (som inte är allt för flitiga på att kommentera) så här kommer en sammanfattning av min dag.

Ett grått och regnigt väder inledde dagen (och det skulle hålla i sig ända till skrivande stund visade det sig), så jag tiggde skjuts av mamma som var snäll och väntade på mig. Första lektionen var som alltid på fredagar bild. Lektionen var ett slöseri på tid, färg och mitt tålamod. Jag vet inte vad det är för fel på mig, men det går inte att få till rätt färg på den där jävla akvarellen. Bilden slutade klockan 10 så jag tänkte att jag skulle vänta i lilla matsalen de 10 minuterna tills elevrådsmötet började. Då kom pinsamhet nummer ett.
Jag såg några killar som i och för sig inte såg ut att vara såna som går på elevrådsmöten, eller bli valda till elevrådsrepresentanter heller för den delen, men eftersom de satt där vi brukar sitta så antog jag att de också väntade på elevrådsmötet och jag satte mig vid dem. Det visade sig naturligtvis att de inte alls väntade på nåt möte; jag tyckte väl att de tittade lite konstigt på mig.

På elevrådsmötet, som tog en och en halv timme, diskuterade vi bland annat skolmat, temperaturer i klassrum och lärare. Jag såg naturligtvis inte röken av Orhan förrän efter mötet.

På naturkunskapen hade vi en vikarie som jag har varit duktig nog att glömma namnet på. Lektionen var, tack vara Gohdes frånvaro, helt ok. Sen var det engelska där jag lyckades skämma ut mig redan innan den började genom att först luta mig mot ingenting så att jag nästan ramlade av bänken och sen glömma böckerna. Men det var först på lektionen som nästa stora pinsamhet kom.
Efter ett läxförhör insåg jag att jag hade stavat ett ord fel; inte ett engelskt ord vilket skulle ha varit helt förståeligt. Nej, jag hade stavat "spotta" med å. MED Å! Efter svenskan där vi tittade på "Tristan och Isolde" var det äntligen slut på dagen och därmed hade helgen börjat. Lotta tyckte att det var lite pinsamt att få skjuts hem av min mamma. Haha!

Efter skolan kom morfar på besök. Han får mig alltid att skratta när han berättar sina anekdoter:) Nu ska jag titta på Idol. Ha det bra!

Naturkunskapen var inställd idag. Det innebär att jag fick sovmorgon till kvart över ett. Detta gladde mig väldigt mycket då ett av mina stora intressen är att sova.

På religionen fick vi läsa ur bland annat ordspråksboken. I den finns allt möjligt. Det finns:
uppenbara ordspråk: "Den snikne är alltid full av snikenhet..." 21:26,
masochistiska ordspråk: "De slog mig men det gjorde inte ont, jag fick stryk men märkte det inte. När skall jag vakna? Jag vill ha mer!" 23:35,
skumma ordspråk: "En hora är en djup grop, den främmande kvinnan en trång brunn." 23:27.
Men det fanns även en del som stämmer ganska bra. Ett exempel på det är rubriken, som ni hittar i kapitel 9 vers 23.

Efter en samhällslektion med Olle, som avslöjade att vissa i klassen kanske skulle ha behövt den där naturkunskapslektionen, så bar det av hemåt. Det var en kort, men helt ok skoldag. Nu vankar Axel omkring på nedervåningen och mamma är på magdans, ja ni hörde rätt, magdans! Och jag har just insett att jag nog har tagit mig vatten över huvudet när jag försöker lära mig att spela "Fallen Leaves" av Billy Talent på gitarr. Men, skam den som ger sig; äntligen ett ordspråk som inte kommer från Bibeln.

Nu är våra vinteräpplen mogna. Det skulle nästan vara värt att bli utslängd från paradiset för att få äta ett av dem. Haha, det var kanske lite överdrivet, men goda är de i alla fall.

Idag kom jag nästan för sent till skolan. Jag tänkte:  
"Nu stiger jag upp, annars kommer jag för sent!", men ändå steg jag inte upp. När jag äntligen kom till skolan så var det handboll som jag gott kunde ha varit utan. Jag hann inte mer än springa fram till motståndarnas mål innan det var dags att börja den mödosamma löpningen tillbaka. Sen, efter ett hål som den inställda spanskalektionen hade lämnat efter sig, var det dags för lunch. Viktigare än att äta själva maten var att titta på en tysk som jag inte för mitt liv kan förstå varför mina kamrater tyckte var så snygg.

På engelskan gjorde vi inte så mycket, och sen åkte ekonomerna hem. Jag hade däremot en två och en halv timmes lång historielektion framför mig. Vi fick faktiskt en hel del gjort, och fick till och med sluta lite tidigare, trots ett våldsamt papperskrig som utbröt mellan Orhan och Julia.  

Efter skolan satte jag mig som vanligt och spelade lite på min älskade gitarr, och nu sitter jag och skriver på min blogg. Det var nog en ganska bra, om än något förkortad, beskrivning av min dag.

Axel sitter i vardagsrummet nu och stämmer den gamla gitarren. Det är väldigt irriterande för alldeles nyss hade jag hela huset för mig själv och det var helt tyst så när som på mitt spelande.

Jag hade just börjat undra varför Axel inte var hemma när telefonen ringde.
"Hej, Bea!" hörde jag Axel säga. Jag besvarade hälsningen och därpå följde en tystnad på kanske 10 sekunder. Sen tog Axel till orda igen:
"Bussen kom inte."
"Ok", sa jag och sen blev det tyst igen.
"Jag får inte tag på mamma så du kan väl säga åt henne att komma och hämta mig när hon kommer hem."
"Ok", sa jag följt av ännu en, flera sekunder lång, paus i samtalet.
"Hej då", sa Axel.
"Hej då", svarade jag.

Det var ett sånt där berikande samtal där tystnaden är längre än själva konversationen. Det finns inte så mycket att berätta om skoldagen. Att Axels samtal var det jag valde att beskriva bevisar väl hur högst ordinär min dag har varit.

Ikväll ska jag i alla fall gå på bio tillsammans med Carro, Soffe, Lotta och Matilda. Jag hoppad att det blir kul.

Helgen var som vanligt alldeles för kort och en ny vecka har gjort sitt intåg. Den, enligt mina kamrater, varma temperaturen 0,8 grader påverkade starkt mitt beslut att inte cykla till skolan. Jag hann naturligtvis inte med bussen eftersom det innebär att jag får spendera 10 välbehövliga minuter mindre i min varma säng, men mamma var snäll och skjutsade mig.

Dagens första lektion var bild. Det brukar vara ganska kul när jag väl kommer igång, men idag var det lite svårt att få till rätt färg till min akvarell. Sen var det psykologi där vi pratade om barns utveckling och fallossymboler. Därefter serverades en mycket passande korvbuffé i matsalen. Spanskalektionen var tråkigt nog inställd :( Att göra uppgifter ur grammatikhäftet eller att försöka göra färdigt de uppgifter som de andra gjorde när jag missade lektionen i onsdags var givetvis uteslutet, så jag och Matilda satt och pratade tills de andra hade gjort sitt tyskaprov. Jag fortsatte sedan mitt hål tillsammans med Lotta. Vi pratade lite och började faktiskt att skriva "duel-uppgiften", men jag hann inte färdigt med den så på engelskan hade jag inget att lämna in. Jag gjorde dock färdigt den efter lektionen när jag väntade på bussen; ja, jag åkte buss trots att det är fysiskt möjligt att gå hem, men det är både bekvämare och varmare att åka buss.

Efter skolan har jag både hunnit med att spela lite gitarr och naturligtvis en del av mitt obligatoriska tv-tittande. Men min kvot är inte riktigt fylld än. Jag ska titta på "Matakuten" och "Roast på Berns" lite senare. Nu ska jag träna lite så att jag kommer ett steg närmare att bemästra "Hey there Delilah" fullt ut.
Det var allt för idag gott folk, ha en trevlig kväll.

På mina kamraters begäran instiftar jag denna blogg söndagen den 11:e oktober 2009.

Vad innebär då detta?
Jo det innebär att ni, lyckliga människor, får en chans att läsa om mitt livs bestyr och mina funderingar. Vad kan väl vara mer intressant? Väldigt mycket förstås, men jag hoppas ändå att ni tar er tid att läsa, begrunda och kommentera mina inlägg. Enjoy!