Nu, mina kära läsare skriver jag av ren ilska. Ens en kort beskrivning av min dag blir överflödig när jag nu har fått höra den mest förolämpande kommentaren om mitt utséende någonsin.

Det hela utspelade sig för några få minuter sen då Axel låg i soffan och vägrade se på en film med mig. Varför ville han inte se en potentiellt rolig film med sin kära syster klockan fyra på natten? Var han måhända trött och ville lägga sig för att orka stiga upp i ottan för att skotta undan den snö som kanske skulle falla under natten? Nej! Han låg och läste en manualliknande beskrivning av hur man skriver låttexter. Det är precis, jag upprepar, precis lika löjligt och fantasilöst som det låter.

Jag gick och satte mig på armstödet på soffan eftersom Axel så lättjefyllt och fult, endast iförd kalsonger, hade brett ut sig i den. Jag hånade honom kort för det så uppenbart idiotiska i att försöka skriva en låttext utifrån en manual (med mest "don'ts" i kan tilläggas).

Axel, den ouppfostrade och lögnaktige, sitter för närvarade och protesterar mot mitt inlägg. Bara så ni vet. Nu försöker han för övrigt att muta mig till tystnad med hjälp av piggelin.

Åter till historien. Jag sitter alltså snett övanför Axel då han med ett skratt utbrister: "Vet du att du ser ut som en gris från den här vinkeln?"

Jag blir oerhört arg av detta och säger "Nu ska du verkligen ha spö" (En liten parantes till detta är att Axel av ett misstag tidigare under natten hade svarat "jag vet inte riktigt, vi får se" på frågan om han ville ha spö.) Därefter gjorde jag verklighet av mitt hot och började slå den alltjämt skrattande Axel som fortfarande låg kvar i soffan.

När han hade tagit sig upp ur soffan och var utom räckhåll för mig försökte han reparera skadan genom att säga att han inte menade att jag såg ut som en riktig gris. Nej, det han menade var något så oskyldigt att jag såg ut som Miss Piggy i mupparna.

Jag skrek några väl valda obsceniteter till honom (medan jag jagade honom) och satte mig sedan och började skriva detta blogginlägg.

Detta klavértramp ska han inte få glömma så länge han lever, det är ett löfte från mig till er.

Nu är julafton och juldagen till ända. Så här på annandag jul skulle man kunna tänka sig att jag inte har något bättre för mig än att skriva en utförlig beskrivning av de senaste dagarna på min blogg. Jag skulle kunna berätta om hur jag åkte till Sandras (min kusin) hus på julafton och ve och fasa inte tittade på Kalle Anka. Eller om hur hennes pojkvän Anders däckade på soffan innan vi ens hade fått våra julklappar.

Eller så skulle jag kunna berätta om hur jag åkte till Fagersta på juldagsfika hos farmor och fick träffa fyra syskonbarn, alla under fem år, som sprang fram och tillbaka och skrek i minst en timme. Och sen skulle jag kunna beskriva hur det var att köra hem i ett snöoväder där man knappt kunde se vägen.

Allt detta skulle jag kunna redogöra för, men jag har en elgitarr och på julen fick jag stålpennor med bläck till som jag ville ha så jag har ingen lust med det.

Det jag däremot måste skriva är att pappa kommer på nyår och att jag tyvärr inte kommer att vara med på nåt annat nyårsfirande då. Vi får ses nån annan gång. Ha det bra, nu ska jag lära mig guitar sweeping.

Jag vill tacka mamma och pappa för denna för tidiga julklapp:)

I fredags överraskades jag av att pappa kom hem till oss. Jag hade väntat mig att han skulle komma på lördagen, men det var ju en trevlig överraskning. Tydligen hade han ringt till musikaffären och pratat med ägaren som hade sagt att han hade en jättefin epiphone (jag vet inte heller vad det är) som bara hade använts av en gubbe i några månader.

På kvällen hade vi julfika hos Kim. Det var jättetrevligt men jag måste erkänna att mina tankar var nån helt annan stans majoriteten av tiden. Hur kunde denna epiphone se ut, och hur skulle det kännas att hålla i den för att inte nämna att spela på den?

På lördagen väckte mamma mig klockan tio. Jag duschade och sen begav sig Axel, jag, mamma och pappa till musikaffären. Vi pratade med föreståndaren som tog fram den beryktade epiphonen. Den är gul och svart (ja, ni kan ju se själva) och jag tyckte att det var en otroligt fin gitarr. Pappa fick en pall och satte sig och stämde den. Han provspelade den ett tag. Lite längre än vad som behövdes kanske, men jag kan inte klandra honom, det är ju så kul att spela gitarr. Sen fick jag äntligen prova. Kärlek vid första ögonkastet låter som en klyscha, och det var  faktiskt vid första provspelningen, men jag bestämde mig direkt för att om jag skulle få en gitarr så ville jag ha den här.

I priset ingick även det hårda fodralet men förstärkare, sladd och rem fick vi också köpa så klart. Axel, som naturligtvis också måste få en fin julklapp, gick inte lottlös. Han hade pratat om en elbas, men eftersom han så oförsiktigt hade haft sönder mammas gitarr fick han en välbehövlig gitarr i stället. En stålsträngad blev det, med en helt underbar röd färg. Nu ska man ju inte vara ytlig, men den är verkligen snygg. Vill ni se bild på den får ni kolla på min bdb (http://shineonbrightly.bilddagboken.se) för det blir inte så snyggt när jag lägger in fler än en bild. Sammanlagt gick hela kalaset (med Axels gitarr inräknad) på drygt 6000 kr. Mamma sa att om jag skulle få gitarren med tillbehör så måste jag ge henne alla pengar som jag får i julklapp. Det är en bra deal tycker jag.

Igår kväll och idag har hela familjen ägnat sig åt det roliga spelet "pratmakarna". Vi tog naturligtvis tillfället i akt eftesom man måste vara minst 4 personer.

Allt som allt har det varit en väldigt trevlig helg.

Första dagen i skolan efter en jobbig sjukdomstid. Lite förtidigt visade det sig på samhällen då jag tror att jag fick feber igen. Sen övergick jag till att bara försöka hosta upp mina egna lungor i stället. Det var kanske inte den lättaste skoldagen i mitt liv, men jag kände att jag behövde göra svenskaprovet.

Apropå provet så medan den övriga klassen höll på med Dantes kretsar av helvetet hade jag mitt egna helvete i en dryg timme. Nej, så illa var det faktiskt inte, det kändes faktiskt som om det gick rätt så bra på A-delen, men B-delen var ingen dans på rosor direkt. Dels så gjorde förkylningen så att jag blev trött, och dels så kunde jag ingenting. Jag blev helt ställd när jag såg frågan så jag skrev bara en massa svammel. Jag hoppas naturligtvis på ett MVG, trots att jag inte förtjänar det.

Självklart valde jag att komma tillbaka till skolan den dag då det blir "snökaos". Jag kom hem klockan fem efter att ha stått och väntat på bussen förgäves i 20 minuter. Därefter väntade vi på Mattias pappa i ytterliggare 20 minuter och sen tog det 20 minuter att komma hem på grund av att det var en kö vid kyrkbron så vi fick köra runt allt. Det var ju kul att stå där i kylan när man just har kommit tillbaka till skolan.

Nu måste jag göra färdigt "the book review" som skulle vara gjord i måndags.

Först och främst R.I.P mammas gitarr som Axel satte sig på igår. Jag lärde mig att spela min första låt på den och så lägger Axel den i soffan och sätter sig senare på den:*(

Idag mår jag sämre. Bättre nu än för ett tag sen, men jag var uppe på 38,9 grader tidigare. Jag missade matchen mot Gästrikland:(

Nu orkar jag inte skriva mer.

Ont, ont, ont i halsen. Jag försöker kämpa emot impulserna att hosta, men ibland går det inte. Smärtan i halsen är emellertid, bortsett från en lätt yrsel, den enda krämpan jag har idag. Idag har jag till och med duschat och klätt på mig.

Igår orkade jag inte resa mig ur sängen om det inte var absolut nödvändigt. På morgonen gick jag på toa och orkade till och med slå upp nummret till skolan i telefonkatalogen och ringa till mamma som är i Stockholm. Sen låg jag och tittade på tv:n i mitt rum när jag inte var för trött. Vid ett-tiden blev jag hungrig och gjorde två mackor som jag åt i sängen. På eftermiddagen blev det värre och jag orkade inte ens se på tv så jag låg bara i sängen och blundade.

Vid 3-tiden blev jag törstig, men jag orkade inte gå och hämta vatten så jag låg bara och väntade på att Axel skulle komma hem. Tiden gick oerhört sakta och jag blev bara törstigare och törstigare. Halv fem kom Axel äntligen hem och kunde hämta vatten och en värktablett till mig. Jag svepte hela glaset direkt så Axel fick hämta mer. Han fick även göra en macka till mig lite senare och gå ut och köpa Piggelin. Han blev nog lite trött på mig efter ett tag :P

Jag hoppas att jag är friskare imorgon så att jag kan spela schack (vänskapsmatch mot Gästrikland) och eventuellt åka och titta på en gitarr:)

Nu har det otroliga intrtäffat gott folk. Jag har städat mitt rum! Det var verkligen på tiden så jag tog mig i kragen och utförde denna tråkigaste av alla sysslor. Men det var väl inte direkt ett storstädning så det gick väl relativt snabbt, bara ett par timmar:P

Jag kom hem halv elva idag på grund av lärarnas årliga julbord. Det känns betryggande att skattepengarna går till sånt i stället för att... jag vet inte... undervisa eleverna kanske? Men jag ska inte klaga, nu fick jag ju tid att äntligen damma, damsuga, plocka undan saker och göra mig av med skräp av diverse slag. Jag har även några timmars pluggande framför mig om allt går som planerat.

***********************************

Neeeeej! Jag somnade när jag skulle vila lite så jag har inte pluggat nåt alls. Fan!

Idag har jag spenderat åtskilliga timmar med att sitta och kryssa i rutor i massor. Jag pratar naturligtvis om den till synes oändliga SIFO-undersökningen som jag skulle fylla i. 44 sidor av ren tristess och tusentals små, små rutor. 44 sidor! Nu är det i alla fall klart och jag kryssade i rutan där de stod att jag absolut inte ville att SIFO skulle kontakta mig igen. 

I går vigde jag min eftermiddag åt att traska runt i regnet och försöka sälja kolor och kakor för att samla ihop pengar till frankrikeresan. Jag lyckades sälja fyra stycken, men jag fick betalt för fem. Det gick till så att jag presenterade mig för en gubbe (som bara hade t-shirt och kalsonger på sig) och sa att jag samlade ihop pengar till en resa och innan jag hann nämna någon försäljning gav han mig en 50-lapp. Jag sa att han skulle få en ask kakor för det, men han tyckte att det var bättre att jag sparade dem. Det innebär förstås att jag kunde ta en ask med Kajsas kafékakor och äta själv:) Mums!

Nu har jag 9 askar kvar att sälja, så om ni har lust att göra en god gärning får ni gärna köpa en. 

Jag såg förresten dig Soffe när jag gick förbi ditt hus. Du klev ur bilen och gick in och stängde inte dörren direkt. Jag antar att du inte såg mig.

Efter en lugn helg känner jag mig redo för skolan imorgon. Det var väl allt antar jag.

 

 

I natt hade jag en dröm. Det var väl inte en så stor nyhet i sig med tanke på att jag drömmer varje natt. Nej, det som var märkligt var att denna dröm gick i uppfyllelse.

Jag drömde att vi satt i grupper på spanskan och gjorde det muntliga, nationella provet och när det var min tur så kom jag inte på nåt att säga. Ni kan själva räkna ut vad som hände sen på spanskan. I och för sig var det bara övning och jag lyckades klämma fram några väl placerade "ööööö, hmmmm, jag vet inte...", men bortsett från det var det nästan exakt som min dröm.

Är det inte underbart? Jag drömmer sanndrömmar. Jag borde kanske ge upp alla tankar på arbete och bli ett medium i stället.

Under spanskan var det hur som helst inte mycket folk där. SP08 skulle vaccinera sig och det innebar att nästan hela klassen var borta, för det tar naturligtvis en timme för alla att ta ett vaccin. Jag vaccinerade mig förstås inte av olika anledningar, och det visade sig att jag inte hade fått ta vaccinet i skolan på grund av allergi mot penicillin. Orhan gillade tydligen svaret "Jag dör" på frågan vad jag gör om jag blir sjuk.

Innan ett väldigt oorganiserat möte om frankrikeresan hade vi lite engelska där jag, med hjälp av miner och gester, inspirerade Matilda till raggningsreplikerna:
"Nu blev ni klickade tjejer" och
"Det klickade till i mitt hjärta"
som oundvikligen kommer att bli framtida klassiker.

Julia påminde mig om att det är min namnsdag i dag och jag fick till och med Alladin-hjärtan av mamma.

P.S

Openoffices' spelcheck känner inte igen ordet "raggningsreplikerna" så det gav mig följande förslag på vad jag kanske menade:

stavningsreformerna
mörkläggningsgardinerna
jordslutningsreaktorerna
forskningsrapporterna

Ja, så var det naturligtvis. Det jag ville säga var att jag inspirerade Matilda till jordslutningsreaktorerna. Wtf!

Det blev ett långt inlägg men jag hoppas verkligen att ni har läst det ändå.

D.S