Det var ett tag sen jag skrev, men nu kommer en efterlängtad uppdatering...

I helgen spelade jag i juniorallsvenskan. Mitt lag bestod av Eric Vaarala, Axel, Niklas (älgskjutarn) Johansson och mig. Vi kom trea i tävlingen, vilket naturligtvis var bra, men det var lite synd eftersom det var ettan och tvåan som avancerade till division ett. Ni hade förstås hoppats på att få en noggrann redogörelse för varje enskilt parti men tyvärr, så roligt ska vi inte ha det;)

I fredags var vi hos Soffe, grattis förresten! Vi kom dit klockan sex och efter vad som kändes som en evighet för mig som var så hungrig åt vi tacos. Det var mycket gott.

Efter maten tittade vi på ännu en sentimental och förutsägbar romantisk komedi. Jag skulle inte ha valt den om jag säger så. Jag satt i andra tankar under filmen och under resten av kvällen så jag vet inte om jag skulle ha varit så engagerad även om den hade varit bra.

Trots filmen var det en bra kväll.

Det var allt jag hade att berätta för stunden, ha det bra tills vidare!

Först och främst vill jag tacka Soffe för min nya bloggdesign, tack soffe:)

I helgen var jag alltså på novemberslaget. Det är en schacktävling som hålls i Uppsala varje år till minne av nåt slag som inträffade år 1632. Av den anledningen är högsta rankingen man får ha 1632 så de som har mer, som Axel t.ex, får vara med i Upplands öppna i stället som hålls samtidigt.

För mig blev det en lyckad tävling där jag tog 4 av 7 poäng. Trots detta fick jag inget rakingpris, vilket är lite konstigt eftersom jag är relativt lågrankad. Jag är nöjd ändå, och eftersom det gick så bra i långpartierna går jag +40 i ranking:D 1400 here I come!

Någon som däremot fick rankingpris var min käre broder äver fast han slutade på 3,5 poäng vilket, som ni förstår eftersom ni är mattegenier, är mindre än jag fick. En annan person som det gick bra för var Erik Vaarala som vann hela upplands öppna. Grattis Erik till vinsten och 5000kr! Det känns betryggande att han är med i vårt lag på junior-allsvenskan nästa helg.  

Det var en mycket trevlig tävling och den bjöd på en hel del roliga händelser som man måste uppleva för att uppskatta. Det hölls också en del livliga debatter mellan Jocke och mig på min begäran. Jag måste ju träna mig inför min kommande karriär inom politiken, och så är det ju så grymt kul också. Jag diskuterar nästan vad som helst, kom med förslag bara så sätter vi igång.

En sak som snarare var pinsam än rolig var när jag skulle peka ut en som var lik en skådespelare för Axel. Jag viskade åt honnom att titta på en man i rutig skjorta varpå Axel pekar på honom och frågar om det var han jag menade. Suck!

Idag fick jag skämmas lite igen när Orhan påminde mig om att det var elevrådsmöte idag. Så typiskt att jag skulle glömma det bara för att jag alltid tjatar om att Orhan inte brukar gå dit.

Jag har, som ni nog har märkt, inte bloggat så mycket den senaste veckan. Det beror naturligtvis på att det har varit en smått hektiskt vecka i skolan. Efter religionsprovet igår kändes det helt ok... ända tills jag kom hem. Jag hade i min enfald skrivit om den gyllene regeln på ett prov om judendomen. Hur kunde jag? Jag vet ju att det var Jesus som stod för det. Nu kommer Anna att tro att jag är helt obildad:(

"svårtestet" som följde var inga problem. Det var inte så svårt, jag hade oroat mig i onödan.

Nu är i alla fall det jag hade fasat för mest över. Jag pratar naturligtvis om det nationella provet i spanska. Läsförståelsen var svårast, jag hann inte göra färdigt det. Resten hoppas jag verkligen gick bra.

På svenskan idag skämde Agrell (som man för övrigt inte ska kalla henne när hon hör) ut mig en aning.
"Och Bea är förtjust ser jag" 
Det hon inte visste var att jag skrattade åt hennes patetiska försök att straffa dem som inte hade kom i Tisdags. Att jag var skadeglad för att de hade mer att göra var så långt ifrån sanningen man kan komma. Agrell trivs verkligen i rollen som "bad guy". Säga vad man vill om henne, men hon är i alla fall en bra pedagog.

Imorgon bitti ska jag upp tidigt, usch! Jag ska iväg på Novemberslaget. Förra året gick det väldigt bra i den tävlingen och jag hoppas att historien ska upprepa sig.

Idag tittade jag på väckarklockan och gjore den förskräckliga upptäckten att jag hade försovit mig. Och inte bara lite, jag hade missat samhällen, lunchen och en del av fältkursen. Jag måste ha vaknat och stängt av klockan och jag hade ju sovmorgon så ingen hade väckt mig. Jag fick panik, vad skulle jag göra nu? Jag flög upp ur sängen och sprang mot telefonen. Då såg jag att det lyste i Axels rum. Jag slet upp dörren och såg att Axel satt där framför sin dator.
"Vad gör du hemma nu?", frågade jag.
Axel började flina och innan han hann svara förstod jag hur det låg till. 00:43 betyder att klockan snart är kvart i ett på natten, inte på dagen. Jag gick och lade mig igen och innan jag somnade om konstaterade jag att jag hade gjort det igen. Hur många gånger ska jag stiga upp mitt i natten och tro att jag har försovit mig? Jag tror att det beror på att jag ofta är orolig att jag ska försova mig så då kan det slå slint i skallen om jag vaknar plötsligt.

När jag kom till skolan var det samhäll där Bosse gick igenom saker som vanligt. Sen var det lunch varpå jag gick tillbaka till klassrummet. Då kom killarna in och sa att svenskan var inställd. Vi kollade på internet och där stod det också att svenskan var inställd för SP08. Jag tyckte att det var lite konstigt, men jag föll för grupptrycket och tog en buss hem.

Det är alltså anledningen till att jag sitter här hemma i stället för att vara i skolan. Jag meddelade mina kamrater att det inte var nån svenska, men de har övertygat mig att det står fel på hemsidan så jag ska få åka tillbaka till skolan sen igen med Sofia:P. Haha, vilken dag det här blev. Men nu fick jag i alla fall tid till att blogga lite och kanske till och med spela gitarr.

I Fredags när jag kom hem från skolan bar det nästan direkt av till Fagersta. Axel och jag skulle för första gången sova i pappas lägenhet. Naturligtvis spelade vi en blixtturnering och jag förlorade som vanligt:( Under hela kvällen lyssnade vi på P2 som pappa om och om igen lovordade. "P2 är så bra.", "Det är så mycket variation", "Inte bara en massa dålig musik som på de andra kanalerna", "De har t.o.m spelat King Crimson" etc. etc.

En låt som jag emellertid fastnade för var "Music for a found harmonium". En väldigt munter visa som jag genast kände igen eftersom den har varit med i en viss film (lämna en kommentar om ni vet vilken eller så kan ni gissa) och som jag nu har bestämt mig för att lära mig på gitarr.
Varning! Den fastnar lätt på hjärnan.


Igår kväll åkte vi hem igen. Det var ett kort men trevligt besök i Fagersta.

Idag var jag inte på allsvenskan för att jag tyckte att jag hade för mycket att plugga. Men självklart blev det inte mycket av den varan. Jag skrev dock färdigt Isoldes historia som jag faktiskt blev ganska nöjd med.

Det är bäst ni förbereder er på att bli besvikna om ni vill läsa nya inlägg från mig nästa vecka. Jag måste plugga, och om jag inte orkar det kommer jag i alla fall att sitta vid köksbordet framför böckerna och tänka på andra saker. 

Imorse var bussen försenad, som vanligt. När den äntligen kom så väntade jag mig förstås att den skulle stanna och plocka upp oss, men icke! I stället stannade den en bit bort och åkte sedan förbi oss. Jag förstod inte riktigt varför eftersom det fanns sittplatser, men jag såg att det kom en till buss så då var det ju lugnt. Där fanns det också sittplatser så allt var ju bra. Det var bara det lilla problemet att den inte heller stannade. I stället fick vi vänta på en skolbuss som vi faktisk fick kliva på. Det var folk som stod i den redan innan vi klev på, men det gick bra.

Logiskt va? Jag tror att jag ska göra den ultimata akten för att visa mitt missnöje och förändra min situation. Nej då, jag ska inte göra revolution, jag ska göra något ännu mer radikalt. Jag ska skriva en insändare till lokaltidningen!

Idag har jag varit duktig. Det var eget arbete på historian, vilktet i praktiken innebär att vi får sluta. Nästan alla gick hem, men jag stannade och gjorde mina uppgifter med obeveklig koncentration i två och en halv timme. Jag var så duktig att jag inte har orkat göra nåt vettigt på hela kvällen. Jag har mest ätit skumtomtar och lyssnat på skämt ur "skrattboken". Det fanns faktiskt ett skämt i den som jag fastnade för:

"Har ni hört om skotten som på julafton tog bössan, gick bakom knuten och sköt ett skott, varefter han gick in till barnen och sa att jultomten begått självmord?"

Haha! Det var bara lite sadistiskt.

Här har ni förresten den indiska version av thriller. Kolla in hans moves!

Idag var det psykologiprov. Jag hoppas att det gick bra, men det var ganska svårt. Sen efter spanskan när Lotta, jag och Matte hade hål såg jag nåt så otroligt sött som en liten mus. Det var en miniatyr med en väldigt lång svans som spatserade utanför fönstren. Jag blev alldeles till mig och ville gärna ta en närmare titt på den lilla krabaten, men det ramlade ner för gallret när jag gick utanför dörren och skrämde den.

Sen skulle vi egentligen ha engelska, men i stället hade vi en föreläsning med en viss Måns. På grund av sina glasögon, som förstorar hans ögon, har han vissa likheter med ett litet djur som lever under jorden. Därför hade jag vissa svårigheter att hålla mig för skratt i början. Att han tappade ut en massa körsbärstomater underlättade inte direkt det hela.

Det var en ganska intressant föreläsning om kost och hälsa ändå. Sen fick jag skjuts hem av Soffes pappa.

Resten av dagen har jag spenderat med att försöka skriva färdigt en låt , som nu nästan är klar, och skriva lite om "Isoldes historia". Det har varit en rätt produktiv dag då jag bara har tagit paus för Seinfeld och halva (jag missade första halvan) vetenskapens värld. Nu tänker jag återgå till att skriva lite.

Gårdagen inleddes klockan nio när klockan ringde. Vi skulle till Markusskolan för att köpa skidor och pjäxor. Vi fick tag i det vi skulle ha, så det var en lyckad morgon.

Sen åkte jag, Carro, Soffe, Lotta och Matilda till Utsund för att grilla korv och marsmallows. Det var jättekul. Vi skrattade och pratade och Carro visade lite danssteg. Jag försökte också gå runt i en cirkel och luta mig inåt, men jag såg tydligen efterbliven ut.

Sen var det bara att göra sig i ordning inför den kommande festen på Brovallsgården. Jag duschade, målade naglarna, satte upp håret i en hästsvans och satte på mig mina nya kläder (svarta leggings, röd tunika, svarta stövlar) och sen kom Lottas mamma med den vita minibussen och hämtade mig.

När vi kom  till Nans fest var det inte mycket folk där. Jag letade rätt på Therese för att få tag på vissa... varor, och sen satte vi oss vid ett bord och väntade på att det skulle komma mer folk. Kvällen utvecklades och blev roligare allteftersom mina sinnen fördunklades och jag vågade släppa loss. Men jag var inte så bra på att dansa. Jag hoppade i några sekunder sen tog en oemotståndlig lust att röra mig väldigt sakta och fokusera blicken på olika punkter över. Jag försökte mig till och med på en av Carros cirklar. Det blev nog inte så lyckat och jag såg säkerligen efterbliven ut, men jag höll mig på fötter den gången. De andra var mest ute, det var väl för högljutt inomhus. Men Matilda fick offra sig hela tiden och följa med mig för att jag skulle gå in och dansa. Det roligaste var att gå, springa och hoppa runt. Synd bara att ingen såg mitt stiliga hopp från trappavsatsen. Det var en väldigt glädjefylld kväll för mig.

Idag steg jag upp vid halv tolv. Jag hade sovit och vilat upp mig så jag kände mig faktiskt väldigt bra. Inga ovanliga krämpor alls faktiskt. Idag har jag inte gjort speciellt mycket, men jag borde ha pluggat psykologi. Imorgon är det prov, jag hoppas att det går bra trots att jag inte har pluggat så mycket.

Dagens inlägg får bli extremt kort till förmån för psykologipluggande, men det finns ändå inte så mycket att berätta om dagen. Anledningen till dagens inlägg var att ni skulle få se ett klipp som bevisar att SVT inte alltid hållet högsta kvalitet.

Nu har de första små snöflingorna singlat ner mot marken. Det går inte att undvika det obehagliga faktumet att nu är vintern här:(

Idag var det dans på idrotten. Att dansa med estetettorna var väl ingen höjdare, fast jag gillar bugg så det var ok. Resten av skoldagen finns det nog inte så mycket att berätta om.

Efter skolan var det meningen att jag, Matilda, Soffe, Carro och Lotta skulle handla skor, men några skor blev det inte. Lotta skjutsade mig på cykeln till stan. Haha, det var en lite skrämmande färd eftersom jag inte är van vid att sitta och vingla på en pakethållare. Innan vi fikade på bullens så skulle jag ta ut lite pengar. När jag hade knappat in beloppet jag ville ta ut stod det "kortet behålls" utan nån vidare förklaring. Det ska bli sååå kul att sluta en halvtimme tidigare imorgon och vänta tills mamma kommer så att vi kan fixa det på Nordea.

Jag delade en macka med Lotta och sen var det dags att handla skor. Det gick ganska snabbt att konstatera att det inte fanns några fina skor i rätt prisklass. Mina vänner övertygade mig om att jag kunde ha mina vanliga skor på Nans fest, så jag åkte hem med mamma som av en händelse var på arbetsförmedlingen. Jag hade bestämt mig: jag behövde inga skor...

Efter maten (skinka och potatis) åkte mamma och jag till Skokanonen. Det blev visst ett par skor i alla fall. Ett par svarta stövlar. Ni kanske tänker nåt i stil med:
"Jag vill ju se stövlarna, varför laddar hon inte upp en bild på dem?"
Det finns en väldigt enkel förklaring på det: Jag orkade inte ta nån bild och föra över den till datorn.

Mamma skulle lämna tillbaka en vattenkokare så det blev ett besök på ÖoB också. Därför sitter jag och knaprar på en chokladtomte nu. Mums!

En muff är det centrala i dagens inlägg, och nej, jag syftar inte på moderaternas ungdomsförbund.

Efter skolan satt jag, Lotta och Matilda och väntade på bussen. Soffe och Carro hade gått bort till sina cyklar en kort tid innan. Då påpekade Lotta att Carro hade glömt kvar sin cykelmuff på bordet framför oss. Det hann inte dröja mer än ett par sekunder innan vi såg Carro och Soffe gå med raska, bestämda steg åt vårt håll. Naturligtvis för att hämta muffen, men då kom Lotta på en idé:
"Vi gömmer den för Carro."
Matilda och jag instämde, det var ett roligt skämt. Vi skulle låta henne tro att den var borta ett litet tag innan vi tog fram den. Jag föreslog att vi skulle säga att den var där och att nån annan hade tagit den, men det ratades snabbt då det skulle vara svårt för oss alla (och kanske särskilt för Matilda?) att hålla oss för skratt. När Carro klev innanför dörren och frågade om muffen var där svarade vi nej. Allt enligt planen. Det som inte var helt enligt planen var att Carro störtade ut igen innan vi ens hade uppfattat vad som hade hänt. Där satt vi tre och stirrade fåraktigt på varandra med bestörta miner och en muff full med plastpåsar i Lottas väska. Det måste ha varit det mest misslyckade skämtet någonsin. 

Resten av min dag ska spenderas i tv-soffan. Inledningsvis tittar jag på Seinfeld följt av Cristine och vänner. Klockan åtta är jag osäker på om jag ska titta på det lättsamma och potentiellt roliga "Ullared" eller om jag ska se på det betydligt mer svårsmälta, men mycket mer givande vetenskapens värld. Sen blir det matakuten.

Höstlovet lider mot sitt slut, och ett trasigt element gör att det verkligen känns att det är höst. Det känns lite ledsamt, särskilt eftersom jag har en förmodligen inte allt för produktiv bildlektion att se fram emot som inleder morgondagen. Som alltid efter ett lov känner jag att jag inte har hunnit med det jag ville göra. Så även denna gång.

Jag har alltid sprungit och inte alltid hållit mig i räcket när jag har tagit mig ner för trappan. Det har varit nära många gånger, men jag har alltid lyckats undvika det. I alla dessa år har jag med bravur lyckats ta mig ner på rekordtid utan att göra ett felsteg, tills nu. Idag hände det för första gången; jag ramlade ner för trappan. Lyckligtvis var det efter att jag hade avverkat en stor del av trappan som jag halkade. Det var ändå ingen trevlig upplevelse. Men jag återhämtade mig snabbt och kunde hämta mina kläder som låg i mammas rum för att sedan återvända upp och påbörja mitt blogginlägg inom en ganska snäv tidsram. Det var nog inte mer än 20 minuter sen det hände, men nu är en smärta i vänsterfoten allt som finns kvar för att påminna mig om dagens mest dramatiska händelse.

Från ett ämne till ett annat. Idag åkte jag, Axel och mamma till Fagersta för att titta på pappas nya lägenhet. Det är bara en etta, men den var ganska fin. Eftersom vi hade ett bord och lite annat med oss som skulle in i lägenheten, låg den självklart på översta våningen. Det är väl det som kallas Murphys lag.