Idag när jag satt i köket och pluggade spanska kom Axel och sa att vi skulle ut och kratta löv. Mamma bad oss igår att kratta löv, men jag hade ingen lust att göra det. Det är så typiskt mig, varför göra nåt jobbigt som man kan göra sen? Jag försökte övertyga Axel om att det var bättre att göra det imorgon eftersom det var rätt sent och kallt. Men han gav sig inte:
"Nej, vi gör det nu. Tänk vad skönt att ha det gjort sen. Ibland måste man göra saker man inte vill" etc etc.
Då kom jag på det. Han var inte bara en avbild av vår mor, han var även bror duktig. Ni vet den där tredje lilla grisen i sagan om de tre små grisarna och vargen. Den där grisen som byggde sitt hus av sten.

Som den dåligt husbyggande grisen jag är krattade jag inga löv. Jag satt i stället i huset (som jag som tur är inte har byggt för då skulle det väl vara gjort av kvistar) och slappade medan bror duktig började kratta gräsmattan utanför. Nu har jag desto mer att göra imorgon i stället. Sånt är livet. Jag fick i alla fall lite spanska gjort samt lite kvalitetstid med min gitarr. Och än är det inte kört... det kanske regnar imorgon.