Axel sitter i vardagsrummet nu och stämmer den gamla gitarren. Det är väldigt irriterande för alldeles nyss hade jag hela huset för mig själv och det var helt tyst så när som på mitt spelande.

Jag hade just börjat undra varför Axel inte var hemma när telefonen ringde.
"Hej, Bea!" hörde jag Axel säga. Jag besvarade hälsningen och därpå följde en tystnad på kanske 10 sekunder. Sen tog Axel till orda igen:
"Bussen kom inte."
"Ok", sa jag och sen blev det tyst igen.
"Jag får inte tag på mamma så du kan väl säga åt henne att komma och hämta mig när hon kommer hem."
"Ok", sa jag följt av ännu en, flera sekunder lång, paus i samtalet.
"Hej då", sa Axel.
"Hej då", svarade jag.

Det var ett sånt där berikande samtal där tystnaden är längre än själva konversationen. Det finns inte så mycket att berätta om skoldagen. Att Axels samtal var det jag valde att beskriva bevisar väl hur högst ordinär min dag har varit.

Ikväll ska jag i alla fall gå på bio tillsammans med Carro, Soffe, Lotta och Matilda. Jag hoppad att det blir kul.