Nu är det på tiden att jag skriver ett inlägg. Tyvärr känns det inte som att jag har så mycket att berätta, men jag kommer nog på nåt under tiden jag skriver.

Idag steg jag upp- ja, jag steg upp- klockan tio. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men för mig brukar det vara mitt i natten på ett lov. Jag steg upp vid ungefär samma tid igår. Jag kanske har blivit vuxen så att jag inte behöver lika mycket sömn... eller så kan det bero på att jag har druckit kopiösa mängder vatten på kvällarna. En av livets stora gåtor. När jag väckte Axel vid ett-tiden (han påstår förstås att han inte sov) så blev han lika förvånad som jag när jag sa att jag steg upp klockan tio. Han blev lite sur också.
"Ååååå, varför väckte du inte mig?"
Det är väl inte mitt problem hur länge han sover.

Trots att jag steg upp relativt tidigt har jag inte hunnit med så mycket. Jag har mest suttit vid datorn, det känns mycker mer lockande än att plugga spanska. Det gör jag, som ni mina skarpsynta läsare förstår, fortfarande (jag är lite osäker på hur kommatecknen ska fördelas i den meningen).
Jag har hittat en mapp på vår dator som heter Sonjas musik. Den musiken fick jag och Axel ladda ner, för det är ju så komplicerat att ladda ner några låtar, till nån fest mamma var på förut. Nu lyssnar jag hur som helst på denna blandning av bra och inte allt för bra låtar från det förflutna.

Nu är det "Take me home, country roads".

Take me home, country roads.
To the place I belong
Where´s the ginger?...

Ja du Carro, var är ingefäran?